Tvistlösning Publikationer

Ny proposition angående modernisering av lagen om skiljeförfarande

Den 4 sep­tem­ber 2018 pub­li­ce­ra­des en pro­po­si­tion av­se­en­de änd­ring­ar i la­gen om skil­je­för­fa­ran­de (prop. 2017/18:257). Ändringarnas hu­vud­sak­li­ga syf­te är att mo­der­ni­se­ra och ef­fek­ti­vi­se­ra den nu­va­ran­de la­gen samt att gö­ra den mer lät­till­gäng­lig för att at­tra­he­ra in­ter­na­tio­nel­la skil­je­för­fa­ran­den till Sverige. Lagändringarna fö­reslås trä­da i kraft den 1 mars 2019. Nedan föl­jer en kort sam­man­fatt­ning av hu­vud­punk­ter­na i lag­för­sla­get.

Domstolsprövning av skil­je­män­nens be­hö­rig­het

Enligt nu­va­ran­de ord­ning får skil­je­män­nen prö­va sin egen be­hö­rig­het att av­gö­ra en skil­jetvist, an­ting­en när frå­gan först upp­kom­mer el­ler i sam­band med skil­je­do­men. Ett be­slut un­der skil­je­för­fa­ran­det i vil­ket skil­je­män­nen fast­slår sin be­hö­rig­het kan in­te över­prö­vas av all­män dom­stol. Däremot har en part möj­lig­het att väc­ka en fast­stäl­lel­se­ta­lan i tings­rätt och be­gä­ra att dom­sto­len prö­var sam­ma frå­ga. Frågan om skil­je­män­nens be­hö­rig­het kan allt­så bli fö­re­mål för pa­ral­lel­la pröv­ning­ar och det fö­re­kom­mer även att en klan­der­pro­cess hin­ner in­le­das på sam­ma grund när be­hö­rig­hets­frå­gan alltjämt hand­läggs i all­män dom­stol.

Regeringen fö­re­slår att skil­je­män­nens pröv­ning av sin be­hö­rig­het istäl­let ska ut­gö­ra ett dis­po­si­tivt rät­te­gångs­hin­der för att sam­ma pröv­ning tas upp av tings­rätt. Samtidigt in­förs en möj­lig­het för part att be­gä­ra att hov­rät­ten över­prö­var ett be­slut un­der ett på­gåen­de skil­je­för­fa­ran­de i vil­ket skil­je­män­nen har fun­nit sig be­hö­ri­ga. Förslaget in­ne­bär att en even­tu­ell dom­stols­pröv­ning av skil­je­män­nens be­hö­rig­het kopp­las till själ­va skil­je­för­fa­ran­det med det pro­ces­se­ko­no­mis­ka syf­tet att und­vi­ka pa­ral­lel­la pro­ces­ser.

Tillämplig ma­te­ri­ell rätt på tvis­te­frå­gor­na

De nu­va­ran­de be­stäm­mel­ser­na i la­gen om skil­je­för­fa­ran­de be­hand­lar in­te frå­gan om vil­ken ma­te­ri­ell rätt skil­je­män­nen ska tilläm­pa på tvis­ten. I syf­te att gö­ra la­gen mer lät­till­gäng­lig, i syn­ner­het för ut­länds­ka ak­tö­rer, fö­reslås där­för en be­stäm­mel­se som anger att skil­je­män­nen ska föl­ja par­ter­nas över­ens­kom­mel­se om tillämp­lig ma­te­ri­ell rätt på tvis­te­frå­gor­na. Viktigt att no­te­ra är att för­sla­get in­te av­ser lag­vals­reg­ler i den tillämp­li­ga ma­te­ri­el­la rät­ten. Skiljemännen fö­reslås ock­så få rät­ten att be­stäm­ma vil­ken lag som ska tilläm­pas i av­sak­nad av av­tal.

Klanderprocessen

Klandergrunderna

Ett av de hu­vud­sak­li­ga syf­te­na med det nya lag­för­sla­get är att ef­fek­ti­vi­se­ra klan­der­pro­ces­sen. Med an­led­ning av det­ta fö­reslås en skärp­ning av klan­der­grun­den för upp­dragsö­ver­skri­dan­de. Enligt den nu­va­ran­de re­gle­ring­en ska en skil­je­dom upp­hä­vas bland an­nat om skil­je­män­nen har över­skri­dit sitt upp­drag. Den nu­va­ran­de re­gle­ring­en sak­nar en ut­tryck­lig be­stäm­mel­se om att upp­dragsö­ver­skri­dan­det ska ha på­ver­kat ut­gång­en av av­gö­ran­det (även om det i viss dokt­rin och prax­is an­ses fin­nas ett så­dant krav). Nu fö­reslås en ut­tryck­lig be­stäm­mel­se med ett krav på att upp­dragsö­ver­skri­dan­det san­no­likt ska ha på­ver­kat ut­gång­en av må­let.

Klanderfristen

En an­nan ny­het är att klan­der­fris­ten för­kor­tas från nu­va­ran­de tre må­na­der till två må­na­der. Regeringens för­hopp­ning är att det­ta ska gö­ra svens­ka skil­je­för­fa­ran­den mer kon­kur­rens­kraf­ti­ga. Vidare me­nar re­ge­ring­en att det mot bak­grund av för­bätt­ra­de kom­mu­ni­ka­tions­möj­lig­he­ter finns skäl att för­kor­ta klan­der­fris­ten.

Muntlig be­vis­ning ut­an tolk­ning till svens­ka

En av de sto­ra ny­he­ter­na är för­sla­get att in­fö­ra en möj­lig­het för hov­rät­ten att i vis­sa fall be­slu­ta om att munt­lig be­vis­ning ska tas upp på eng­els­ka ut­an tolk­ning till svens­ka. Eftersom nä­ra hälf­ten av al­la kland­ra­de skil­je­för­fa­ran­den har hand­lagts på eng­els­ka me­nas det i för­sla­get att det skul­le va­ra ef­fek­tivt om även vis­sa de­lar av klan­der­pro­ces­sen kun­de fö­ras på eng­els­ka.

Prövningstillstånd i Högsta dom­sto­len

Enligt nu­va­ran­de ord­ning får hov­rät­tens av­gö­ran­de av frå­gor om ogil­tig­het, klan­der och änd­ring in­te över­kla­gas om in­te hov­rät­ten tillå­ter det (den så kal­la­de ven­ti­len). Hovrätten har in­te möj­lig­het att be­grän­sa det­ta till­stånd till att gäl­la en­dast en viss frå­ga av pre­ju­di­kat­in­tres­se. Om hov­rät­ten tillå­ter över­kla­gan­de krävs in­te pröv­nings­till­stånd i Högsta dom­sto­len. Detta in­ne­bär så­le­des att må­let i dess hel­het prö­vas i Högsta dom­sto­len.

I pro­po­si­tio­nen fö­reslås att det ska in­fö­ras ett krav på pröv­nings­till­stånd till Högsta dom­sto­len. Syftet med för­sla­get är in­te att fär­re an­tal mål ska prö­vas av Högsta dom­sto­len ut­an en­dast att Högsta dom­sto­len ska få möj­lig­het att be­grän­sa sin pröv­ning till en viss pre­ju­di­kat­frå­ga. Nuvarande ord­ning med hov­rät­tens tillå­tel­se till över­kla­gan­de fö­reslås kvar­stå.

Skiljedomskostnaderna

En ta­lan om er­sätt­ning till skil­je­män­nen hand­läggs för när­va­ran­de en­ligt tvis­te­måls­be­stäm­mel­ser­na. Regeringen an­ser att des­sa ty­per av mål i stäl­let bör hand­läg­gas en­ligt ett re­gel­verk som är enkla­re och snab­ba­re och för­slår där­för att de ska hand­läg­gas en­ligt la­gen om dom­stol­sä­ren­den.

Kommentarer

De fö­re­slag­na änd­ring­ar­na in­ne­bär klar­gö­ran­den och rim­li­ga ef­fek­ti­vi­se­ring­ar av svens­ka skil­je­för­fa­ran­den. Särskilt väl­kom­met är för­sla­get på pröv­nings­till­stånd i Högsta dom­sto­len; att må­let en­dast i re­le­van­ta de­lar tas upp tor­de le­da till för­bätt­rad prax­isbild­ning och att klan­der­för­fa­ran­det på­skyn­das. Vidare är den fö­re­slag­na änd­ring­en om upp­dragsö­ver­skri­dan­de som klan­der­grund ett rim­ligt för­tyd­li­gan­de av­se­en­de så­väl att det finns ett krav på att över­skri­dan­det ska ha på­ver­kat ut­gång­en av må­let som vil­ket be­viskrav som gäl­ler. Detta bi­drar för­hopp­nings­vis till en mins­kad be­nä­gen­het att obe­fo­gat kland­ra skil­je­do­mar på den­na grund och möj­li­gen att skil­je­do­mar blir mind­re om­ständ­li­ga till följd av att ”klan­der­spö­ket” in­te gör sig gäl­lan­de i sam­ma ut­sträck­ning.

Möjligen finns det an­led­ning att va­ra kri­tisk till att in­te fler för­slag från ut­red­ning­en till­styrk­tes av re­ge­ring­en. Exempelvis har ut­red­ning­en fö­re­sla­git att Svea hov­rätt ska va­ra spe­ci­al­dom­stol i mål om ogil­tig­het, klan­der och änd­ring (det vill sä­ga en änd­ring från nu­va­ran­de ord­ning där des­sa mål tas upp av den hov­rätt in­om vars dom­krets skil­je­för­fa­ran­det har ägt rum). Det finns go­da skäl för en så­dan spe­ci­a­li­se­ring med tan­ke på des­sa måls kom­plex­i­tet.

Magnus Rydberg och Jakob Andersson på Hamilton.

Läs mer om pro­po­si­tio­nen här.