Hamilton Publikationer

Högsta domstolen finner advokatbyrås rådgivning aktsam

The Swedish Supreme Court has in a re­cent ru­ling held that a lawy­er was not neg­li­gent when pro­vi­ding li­ti­ga­tion ad­vice to his cli­ent, whi­le at the sa­me ti­me hol­ding that it was ques­tio­nab­le whet­her the lawy­er had be­en suf­fi­ci­ent­ly di­li­gent in ca­ring for his cli­ent’s in­te­rests. The stan­dard of neg­li­gence is high un­der Swedish law and the Supreme Court de­e­med that the lawy­er had not be­en neg­li­gent, part­ly due to the fact that the cli­ent had wit­h­h­eld re­le­vant in­for­ma­tion for his lawy­er.

Högsta dom­sto­len (”HD”) med­de­la­de den 13 ju­ni 2018 dom i ”Havsbrisen” (mål­num­mer T 12-17) i vil­ken HD fast­slog att en ad­vo­kat som läm­nat råd­giv­ning till sin kli­ent in­te ha­de va­rit vårds­lös trots att det i och för sig fanns skäl att ifrå­ga­sät­ta om ad­vo­ka­ten vi­sat till­bör­lig om­sorg vid till­va­ra­ta­gan­det av sin kli­ents in­tres­sen. Kraven för att en ad­vo­kat ska an­ses ha va­rit vårds­lös är dock högt ställ­da. HD an­såg att så­dan vårds­lös­het in­te ha­de fö­re­kom­mit mot bak­grund av bland an­nat att den bris­tan­de om­sor­gen för­an­led­des av en in­for­ma­tions­brist som del­vis an­sågs lig­ga kli­en­ten till last.

Bakgrund

En bo­stads­rätts­för­e­ning (”Föreningen”) in­led­de i april 2009 en ent­re­pre­nad­tvist med an­led­ning av en obe­fo­gad häv­ning av ett ent­re­pre­nad­kon­trakt som Föreningen var part i. Föreningen kräv­de ska­de­stånd för den ska­da häv­ning­en or­sa­kat och fö­re­träd­des i tvis­ten av en ad­vo­kat. Tingsrätten ogil­la­de Föreningens käro­mål och bi­föll i stäl­let mot­par­tens gen­käro­mål vil­ket in­ne­bar att Föreningen till gen­kä­ran­den för­plik­ta­des be­ta­la cir­ka 6,5 mil­jo­ner kro­nor jäm­te rän­ta och rät­te­gångs­kost­na­der. Föreningen över­kla­ga­de do­men ut­an fram­gång.

Med an­led­ning av den för­lo­ra­de tvis­ten väck­te Föreningen en ska­de­stånds­ta­lan mot ad­vo­ka­tens ar­bets­gi­va­re, en ad­vo­kat­by­rå. Föreningen an­för­de att det ha­de va­rit vårds­löst av ad­vo­ka­ten att in­te in­for­me­ra Föreningen om möj­lig­he­ten att, med stöd av en rätt till er­sätt­ning för ut­lägg som Föreningen haft en­ligt ent­re­pre­nad­kon­trak­tet, fram­stäl­la ett fri­ståen­de yr­kan­de om er­sätt­ning för des­sa ut­lägg, al­ter­na­tivt fram­stäl­la kvitt­nings­in­vänd­ning mot gen­käro­må­let. Detta ha­de i sin tur or­sa­kat Föreningen ska­da. Föreningens ta­lan ogil­la­des i tings­rät­ten, men bi­fölls i hov­rät­ten. Efter över­kla­gan­de från ad­vo­kat­by­rån med­de­la­de HD pröv­nings­till­stånd i frå­gan om det fö­re­le­gat en re­kla­ma­tions­skyl­dig­het för Föreningen av­se­en­de ad­vo­ka­tens råd­giv­ning och, i så fall, om re­kla­ma­tion skett i rätt tid. Emellertid kom HD även att i ett se­na­re be­slut med­de­la pröv­nings­till­stånd för må­let i öv­rigt, bland an­nat vad av­såg huruvi­da ad­vo­ka­ten age­rat vårds­löst.

Huvuddragen i HD:s be­döm­ning

HD kon­sta­te­ra­de in­led­nings­vis att en ad­vo­kats ska­de­stånds­an­svar ba­se­ras på den kun­skap som han el­ler hon för­ut­sätts be­sit­ta i egen­skap av ju­ri­disk ex­pert och le­da­mot av ad­vo­kat­sam­fun­det. Vid be­döm­ning­en av om en ad­vo­kat har gjort sig skyl­dig till ska­de­stånds­grun­dan­de vårds­lös­het ska hän­syn tas till om­stän­dig­he­ter­na i det en­skil­da fal­let, ex­em­pel­vis vad av­ser upp­dra­gets om­fatt­ning, de sak­li­ga och rätts­li­ga frå­gor­nas kom­plex­i­tet och svå­rig­hets­grad, ti­den ad­vo­ka­ten haft till sitt för­fo­gan­de, de vär­den som står på spel och kli­en­tens in­struk­tio­ner. Eventuella sär­skil­da in­sik­ter och er­fa­ren­he­ter in­om det ak­tu­el­la rätts­om­rå­det kan även ha be­ty­del­se för be­döm­ning­en.

HD an­såg vi­da­re att det är ska­de­stånds­grun­dan­de om en ad­vo­kat till­han­da­hål­ler råd­giv­ning som in­ne­hål­ler up­pen­ba­ra fel. Så är fal­let bland an­nat när de rätts­li­ga frå­gor­na är enk­la och ad­vo­ka­ten, på grund av okun­nig­het el­ler för­bi­se­en­de, ger råd som klart stri­der mot gäl­lan­de rätt. Detsamma gäl­ler när ad­vo­ka­ten in­te upp­märk­sam­mar lät­till­gäng­lig be­vis­ning el­ler för­sum­mar att iakt­ta fris­ter.

När det är frå­ga om kom­plexa rätts­li­ga frå­gor ska i stäl­let be­dö­mas huruvi­da ad­vo­ka­ten vi­sat till­räck­lig om­sorg vid un­der­sök­ning­en och ana­ly­sen av de fak­tis­ka om­stän­dig­he­ter­na och rättslä­get jäm­te de pro­ces­su­el­la för­ut­sätt­ning­ar­na att dri­va hu­vud­man­nens sak. HD me­na­de vi­da­re att des­sa un­der­sök­ning­ar kan in­ne­bä­ra att kli­en­ten åt­nju­ter oli­ka hand­lingsal­ter­na­tiv och att det i så­dant fall finns en skyl­dig­het för ad­vo­ka­ten att upp­ly­sa kli­en­ten om vil­ka des­sa al­ter­na­tiv är samt re­do­gö­ra för de för­de­lar och ris­ker som är för­knip­pa­de med var­je al­ter­na­tiv. En ad­vo­kat bör ock­så som ut­gångs­punkt ange sin egen upp­fatt­ning. HD kon­sta­te­ra­de dock sam­ti­digt att en un­der­lå­ten­het att upp­ly­sa kli­en­ten in­te bör kun­na le­da till ska­de­stånds­an­svar an­nat än i mer up­pen­ba­ra fall. Till sist an­för­de HD att det är kli­en­ten som har be­vis­bör­dan för att ska­de­stånds­grun­dan­de vårds­lös­het fö­re­lig­ger.

Det fram­gick av ut­red­ning­en att skä­let till att ad­vo­ka­ten in­te ha­de fram­ställt ett full­gö­rel­seyr­kan­de el­ler ett yr­kan­de om kvitt­ning (med stöd av den rätt till er­sätt­ning för ut­lägg som Föreningen ha­de en­ligt ent­re­pre­nad­kon­trak­tet) be­rod­de på att ad­vo­ka­ten in­te ha­de upp­fat­tat des­sa al­ter­na­tiv. Denna be­döm­ning ha­de ad­vo­ka­ten gjort mot bak­grund av hur den rätts­li­ga si­tu­a­tio­nen en­ligt ho­nom bru­kar be­dö­mas i ent­re­pre­nad­för­hål­lan­den. HD an­såg dock att ent­re­pre­na­den ha­de in­ne­bu­rit ett av­tals­kom­plex som läm­na­de ut­rym­me för fler­ta­let rätts­li­ga be­döm­ning­ar. Följaktligen bor­de ad­vo­ka­ten ha ge­nom­fört en nog­grann ana­lys av det­sam­ma. Eftersom ad­vo­ka­ten in­te ha­de upp­märk­sam­mat möj­lig­he­ter­na till kvitt­ning al­ter­na­tivt fram­stäl­la ett fri­ståen­de yr­kan­de om er­sätt­ning en­ligt ovan an­såg HD att det kun­de ifrå­ga­sät­tas om ad­vo­ka­ten med till­räck­lig om­sorg ha­de ana­ly­se­rat av­tals­kom­plex­et.

HD fann emel­ler­tid att ad­vo­ka­tens un­der­lå­ten­het in­te kun­de an­ses ut­gö­ra ett så­dant miss­tag att det kun­de kva­li­fi­ce­ras som oakt­samt. I den­na be­döm­ning be­ak­ta­de HD att ad­vo­ka­ten in­te fått till­gång till all in­for­ma­tion av re­le­vans vid ut­for­man­det av Föreningens ta­lan. Bland an­nat upp­gav ad­vo­ka­ten att han ha­de ut­for­mat ta­lan an­norlun­da om han ha­de haft kän­ne­dom om ett visst tilläggs­av­tal. Därtill ha­de ad­vo­ka­ten del­ta­git i fle­ra mö­ten med Föreningens fö­re­trä­da­re i syf­te att ut­re­da av­tals­kom­plex­et vil­ket in­ne­bar att han in­te ha­de vi­sat bris­tan­de om­sorg. Mot den­na bak­grund an­såg HD att ad­vo­ka­ten in­te ha­de age­rat vårds­löst, var­för käro­må­let ogil­la­des.

Kommentar

Det är svårt att dra någ­ra ge­ne­rel­la slut­sat­ser av av­gö­ran­det ef­tersom det är ut­präg­lat ka­su­is­tiskt. Vissa be­tänk­lig­he­ter kan dock re­sas mot att HD in­te prö­va­de re­kla­ma­tions­frå­gan över­hu­vud­ta­get ef­tersom be­ho­vet av ett pre­ju­di­kat, åt­minsto­ne i frå­gan om bör­je­tid­punk­ten för re­kla­ma­tions­fris­ten, är stort.

Av in­tres­se är dock att kra­ven för att en ad­vo­kat ska an­ses ha va­rit vårds­lös fram­står som myc­ket högt ställ­da vid in­te helt okom­pli­ce­ra­de frå­ge­ställ­ning­ar och då vårds­lös­he­ten på­stås be­stå i att en ad­vo­kat un­der­lå­tit att in­for­me­ra sin kli­ent om oli­ka hand­lingsal­ter­na­tiv. Enligt HD krävs i så­da­na fall att det är up­pen­bart att vårds­lös­he­ten ska för­an­le­da ett ska­de­stånds­an­svar även när ad­vo­ka­ten i och för sig har kän­ne­dom om hand­lingsal­ter­na­ti­ven. Detta fram­står möj­li­gen som en ge­ne­rös be­döm­ning, sär­skilt i be­ak­tan­de av ti­di­ga­re prax­is på om­rå­det.

Domen finns att lä­sa här!

Författare: Johannes Ericson, Jakob Andersson