Tvistlösning Nyhet

Revisorer har inte skadeståndsansvar gentemot bolagsstyrelse

Under Swedish law, an au­di­tor who is neg­li­gent when au­di­ting an an­nu­al re­port may be held li­ab­le for da­ma­ges by the com­pa­ny’s sha­re­hol­ders or ‘ot­her per­sons’ who ha­ve in­cur­red loss as a re­sult the­re­of. In a re­cent award (Case no. T 4823-16), the Swedish Supreme Court held, whi­le re­fer­ring to the re­le­vant in­te­rests the ap­pli­cab­le ru­le of li­a­bi­li­ty was sup­po­sed to sa­fe­gu­ard, that ‘ot­her per­sons’, as a ge­ne­ral ru­le, did not in­clu­de board mem­bers.

Den 15 de­cem­ber 2017 med­de­la­de Högsta dom­sto­len (”HD”) dom i mål T 4823-16 där HD fast­ställ­de att roll­för­del­ning­en mel­lan sty­rel­se och re­vi­sor in­ne­bär att en så­dan oakt­samt ut­förd re­vi­si­on av en års­re­do­vis­ning som kan lig­ga till grund för ett ska­de­stånds­an­svar mot en ak­tieä­ga­re el­ler nå­gon an­nan, som hu­vud­re­gel in­te kan med­fö­ra att re­vi­sorn på ak­tie­bo­lags­rätts­lig grund blir ska­de­stånds­an­sva­rig ock­så mot en sty­rel­se­le­da­mot som har ett eget an­svar för re­do­vis­ning­en.

Bakgrund

HI (”Revisorn”) ut­sågs år 2004 till re­vi­sor i Q-Pro AB (”Q-bolaget”). Han var se­dan ti­di­ga­re re­vi­sor i Q-bolagets mo­der­bo­lag och i ett sys­ter­bo­lag. Enligt års­re­do­vis­ning­ar­na för rä­ken­skaps­å­ret 2004/05 ha­de Q-bolaget en ford­ran på mo­der­bo­la­get om 2,2 mil­jo­ner kro­nor och mo­der­bo­la­get en ford­ran på sys­ter­bo­la­get om 2,1 mil­jo­ner kro­nor. I re­vi­si­ons­be­rät­tel­sen för mo­der­bo­la­get angavs bland an­nat att sys­ter­bo­la­get sak­na­de be­tal­nings­för­må­ga och att mo­der­bo­la­gets ford­ran på sys­ter­bo­la­get var av av­gö­ran­de be­ty­del­se för mo­der­bo­la­gets fort­be­stånd. I re­vi­si­ons­be­rät­tel­sen för Q-bolaget be­rör­des in­te bo­la­gets ford­ran på mo­der­bo­la­get. Bolagen för­sat­tes i kon­kurs hös­ten 2006. Revisorn har till följd av bris­ter i sin re­vi­si­on av Q-bolaget och mo­der­bo­la­get med­de­lats en er­in­ran av för­valt­nings­rät­ten.

Efter kon­kur­sen har fy­ra sty­rel­se­le­da­mö­ter (”Styrelseledamöterna”) ge­nom en la­ga­kraft­vun­nen dom ålagts be­tal­nings­skyl­dig­het för Q-bolagets skul­der en­ligt med­an­svars­be­stäm­mel­sen i 25 kap. 18 § ak­tie­bo­lags­la­gen ef­tersom de in­te ha­de upp­rät­tat nå­gon kon­troll­ba­lans­räk­ning.

Styrelseledamöterna yr­ka­de i det nu ak­tu­el­la må­let att Revisorn skul­le för­plik­tas att till dem be­ta­la drygt fy­ra mil­jo­ner kro­nor mot­sva­ran­de de krav på grund av med­an­svar som fram­ställts och an­för­de att om Revisorn ha­de följt god re­vi­si­ons­sed så skul­le Styrelseledamöterna ha upp­rät­tat en kon­troll­ba­lans­räk­ning och där­med und­vi­kit per­son­ligt be­tal­nings­an­svar för de ak­tu­el­la bo­lags­skul­der­na.

Tingsrätten prö­va­de ge­nom mel­lan­dom frå­gan om Revisorn var ska­de­stånds­skyl­dig gen­te­mot Styrelseledamöterna till följd av att hans gransk­ning ha­de skett i strid med 9 kap. 3 § ak­tie­bo­lags­la­gen och god re­vi­si­ons­sed. Tingsrätten fann att Revisorn vis­ser­li­gen ha­de för­fa­rit oakt­samt vid re­vi­sio­nen av Q-bolaget men att han in­te var ska­de­stånds­skyl­dig gen­te­mot Styrelseledamöterna, med mo­ti­ve­ring­en att ak­tie­bo­lags­la­gens be­stäm­mel­ser om re­vi­sors ska­de­stånds­an­svar in­te är av­sed­da att skyd­da sty­rel­se­le­da­mö­ter i för­hål­lan­de till en re­vi­sor som brustit i sin re­vi­si­on. Hovrätten gjor­de sam­ma be­döm­ning som tings­rät­ten.

HD:s pröv­ning ut­gick från hov­rät­tens be­döm­ning att Revisorn för­fa­rit oakt­samt vid re­vi­sio­nen av Q-bolaget. Han bor­de in­te ha god­ta­git vär­de­ring­en av Q-bolagets ford­ran på mo­der­bo­la­get och han ha­de allt­så sak­nat grund för att till­styr­ka fast­stäl­lan­det av Q-bolagets ba­lans- och re­sul­tat­räk­ning. Han ha­de även brustit i in­for­ma­tio­nen till Styrelseledamöterna om den all­var­li­ga eko­no­mis­ka si­tu­a­ti­on som Q-bolaget be­fann sig i och in­te hel­ler ver­kat för upp­rät­tan­det av en kon­troll­ba­lans­räk­ning.

Huvuddragen i HD:s be­döm­ning

HD:s ma­jo­ri­tet kon­sta­te­ra­de in­led­nings­vis att re­vi­sorn i ett ak­tie­bo­lag är ett i för­hål­lan­de till sty­rel­sen själv­stän­digt bo­lags­or­gan och att den­nes hu­vud­upp­gift är att ut­fö­ra oli­ka for­mer av gransk­ning av bland an­nat sty­rel­sens ar­be­te in­ne­bä­ran­de att det rör sig om en kon­troll­funk­ti­on. Lagens sys­te­ma­tik in­ne­bär en ord­ning där sty­rel­sen upp­rät­tar och till re­vi­sorn över­läm­nar fär­di­ga re­do­vis­nings­hand­ling­ar som av­speg­lar sty­rel­sens ställ­nings­ta­gan­de till bland an­nat hur bo­la­gets ford­ring­ar och skul­der ska vär­de­ras och re­do­vi­sas. Utöver gransk­ning­en finns det en­ligt god re­vi­si­ons­sed en skyl­dig­het för re­vi­sorn att ge råd och för­slag till för­bätt­ring­ar av bo­la­gets re­do­vis­ning och för­valt­ning som ome­del­bart för­an­leds av re­vi­sio­nen, men det­ta på­ver­kar in­te den grund­läg­gan­de ut­gångs­punk­ten att re­vi­sio­nen syf­tar till att kon­trol­le­ra att sty­rel­sen full­gjort si­na skyl­dig­he­ter.

Avseende den per­son­krets som kan va­ra be­rät­ti­gad till ska­de­stånd en­ligt ak­tie­bo­lags­la­gens ska­de­stånds­reg­ler kon­sta­te­ra­de HD vi­da­re att Styrelseledamöternas ta­lan ut­gick från att ”nå­gon an­nan” i 29 kap. 1 § förs­ta styc­ket ak­tie­bo­lags­la­gen om­fat­tar även sty­rel­se­le­da­mot och att det där­med är klar­lagt att bo­la­gets re­vi­sor en­ligt 29 kap. 2 § ak­tie­bo­lags­la­gen har ett ska­de­stånds­an­svar mot sty­rel­se­le­da­mö­ter i de si­tu­a­tio­ner som anges i 1 § sam­ma lag. Enligt HD klar­gör for­mu­le­ring­en ”ak­tieä­ga­re el­ler nå­gon an­nan” dock ba­ra att an­sva­ret in­te är be­grän­sat till att gäl­la mot en­dast ak­tieä­ga­re. Mot vem och när ett an­svar ska fö­re­lig­ga be­stäms i stäl­let av det norm­skydd som lig­ger i den tillämp­li­ga an­svars­re­geln. Vad som ut­gör ett re­le­vant norm­skydd be­ror bland an­nat på fö­re­må­let för re­vi­sio­nen och än­da­må­let med den norm som re­vi­sorn har åsi­do­satt (HD hän­vi­sar i den­na del till BDO-målet, NJA 2014 s. 272).

HD fast­slog där­ef­ter att roll­för­del­ning­en mel­lan sty­rel­se och re­vi­sor in­ne­bär att en så­dan oakt­samt ut­förd re­vi­si­on av en års­re­do­vis­ning som kan lig­ga till grund för ett ska­de­stånds­an­svar mot en ak­tieä­ga­re el­ler nå­gon an­nan, som hu­vud­re­gel in­te kan med­fö­ra att re­vi­sorn blir ska­de­stånds­an­sva­rig ock­så mot en sty­rel­se­le­da­mot som har ett eget an­svar för re­do­vis­ning­en.

Med tillämp­ning av nyss­nämn­da hu­vud­re­gel fann HD att Revisorns oakt­sam­ma god­ta­gan­de av vär­de­ring­en av Q-bolagets ford­ran och till­styr­kan­de av Q-bolagets re­sul­tat- och ba­lans­räk­ning in­te in­ne­bar att han ha­de att er­sät­ta den ska­da som Styrelseledamöternas tillit till års­re­do­vis­ning­en kan ha med­fört för dem, ef­tersom skydds­syf­tet bakom reg­ler­na om re­vi­si­on av bo­la­gets bok­fö­ring in­te om­fat­tar de sty­rel­se­le­da­mö­ter som är an­sva­ri­ga för den­na. Vidare kon­sta­te­ra­des att om­stän­dig­he­ter­na i det en­skil­da fal­let in­te var så­da­na att ska­de­stånds­skyl­dig­het på den grun­den än­då kun­de fö­re­lig­ga.

Avseende grun­den att Revisorn va­rit oakt­sam ge­nom att in­te in­for­me­ra Styrelseledamöterna om den all­var­li­ga eko­no­mis­ka si­tu­a­tio­nen och ge­nom att in­te ha ver­kat för upp­rät­tan­det av en kon­troll­ba­lans­räk­ning fast­slog HD att skyl­dig­he­ter av det sla­get syf­tar till att vär­na om ak­tieä­ga­re, bor­ge­nä­rer och tred­je män – sty­rel­se­le­da­mö­ters in­tres­se av att und­vi­ka med­an­svar har de att be­va­ka själ­va, sär­skilt i lju­set av an­sva­rets hand­lings­di­ri­ge­ran­de syf­te. Inte hel­ler Revisorns oakt­sam­het i den­na del för­an­led­de ska­de­stånds­skyl­dig­het.

Två av HD:s le­da­mö­ter var skilj­ak­ti­ga så­vitt av­såg mo­ti­ve­ring­en. I kort­het an­för­de de att det skul­le stri­da mot ak­tie­bo­lags­la­gens syf­te och sys­te­ma­tik om en sty­rel­se­le­da­mot kun­de hål­la re­vi­sorn som kon­troll­or­gan di­rekt an­sva­rig för en ska­da som har upp­kom­mit för le­da­mo­ten ge­nom att den­ne in­te full­gjort si­na skyl­dig­he­ter. Mot den­na bak­grund an­såg HD:s mi­no­ri­tet att en re­vi­sor in­te med stöd av 29 kap. 2 § ak­tie­bo­lags­la­gen kan bli ska­de­stånds­skyl­dig mot en sty­rel­se­le­da­mot, vil­ket allt­så är en mer långt­gå­en­de be­gräns­ning av ska­de­stånds­an­sva­ret än den som fast­ställ­des av ma­jo­ri­te­ten.

Kommentar

Avgörandet är in­tres­sant bå­de ur re­vi­sors- och sty­rel­se­per­spek­tiv ge­nom de klar­gö­ran­den som ges av­se­en­de den in­ter­na för­del­ning­en mel­lan de två bo­lags­or­ga­nens rol­ler och an­svar. Ur ett sty­rel­se­per­spek­tiv kan sär­skilt no­te­ras att re­vi­sorn, även om den­ne brustit i in­for­ma­ti­ons­giv­ning av­se­en­de en all­var­lig eko­no­misk si­tu­a­ti­on och in­te hel­ler ver­kat för upp­rät­tan­de av kon­troll­ba­lans­räk­ning, som hu­vud­re­gel in­te kan bli er­sätt­nings­skyl­dig i för­hål­lan­de till sty­rel­sen. Detta tyd­lig­gör vik­ten av att sty­rel­sen i ett fi­nan­si­ellt an­strängt bo­lag age­rar ak­tivt och vid­tar nöd­vän­di­ga åt­gär­der istäl­let för att pas­sivt för­li­ta sig på re­vi­sorns be­döm­ning­ar och re­kom­men­da­tio­ner.

Domen finns att lä­sa här!

 

Författare: Johannes Ericson, Carl Rother-Schirren