Tvistlösning Nyhet

Högsta domstolen fastslår inomkontraktuell reklamationsskyldighet

Sammantaget får det som hu­vud­re­gel i svensk rätt an­ses fö­re­lig­ga en all­män prin­cip på det kon­trakts­rätts­li­ga om­rå­det om re­kla­ma­tions­skyl­dig­het för den som vill gö­ra gäl­lan­de krav på er­sätt­ning till följd av att pre­sta­tio­nen har ut­förts för sent. En kon­se­kvens av en ute­bli­ven re­kla­ma­tion är i så­da­na fall att den be­rät­ti­ga­de par­ten för­lo­rar rät­ten att bl.a. krä­va ska­de­stånd el­ler lik­nan­de er­sätt­ning.” (p. 31 i Högsta dom­sto­lens (”HD”) dom av den 15 mars 2018 i mål T 2659-17 ”Flyget till Antalya”)

Med des­sa ot­ve­ty­di­ga domskäl har HD i ett ny­li­gen med­de­lat av­gö­ran­de fast­sla­git att det finns en all­män in­om­kon­trak­tu­ell re­kla­ma­tions­skyl­dig­het vid parts dröjs­mål och att rätts­följ­den vid ute­bli­ven re­kla­ma­tion är att den be­rät­ti­ga­de par­ten för­lo­rar rät­ten att bland an­nat krä­va ska­de­stånd (pre­klu­sion). Prejudikatet tor­de även äga tillämp­ning vid fel.

Bakgrund och rätts­frå­ga

Fyra pas­sa­ge­ra­re (”Passagerarna”) ha­de i au­gusti 2013 flu­git med Turkish Airlines från Göteborg till Antalya, Turkiet. Flyget ha­de bli­vit för­se­nat och an­länt till Antalya mer än tre tim­mar ef­ter ut­satt tid. Ungefär två år och tre må­na­der se­na­re kräv­de Passagerarna er­sätt­ning med 400 eu­ro var av Turkish Airlines med hän­vis­ning till flyg­pas­sa­ge­rar­för­ord­ning­en (Europaparlamentets och rå­dets för­ord­ning (EG) nr 261/2004 av den 11 feb­ru­a­ri 2004 om fast­stäl­lan­de av ge­men­sam­ma reg­ler om kom­pen­sa­tion och as­si­stans till pas­sa­ge­ra­re vid ne­kad om­bord­stig­ning och in­ställ­da el­ler kraf­tigt för­se­na­de flyg­ning­ar och om upp­hä­van­de av för­ord­ning (EEG) nr 295/91) och den för­se­na­de an­koms­ten.

Turkish Airlines med­gav att fly­get ha­de va­rit för­se­nat och att det­ta i och för sig be­rät­ti­ga­de Passagerarna till den be­gär­da er­sätt­ning­en. Flygbolaget be­stred dock er­sätt­nings­skyl­dig­het och an­för­de att kra­vet, det vill sä­ga re­kla­ma­tio­nen, ha­de fram­ställts för sent. Passagerarna be­stred i förs­ta hand att det över hu­vud ta­get fö­relåg en re­kla­ma­tions­skyl­dig­het och i and­ra hand att re­kla­ma­tion ha­de skett för sent.

Såväl tings­rät­ten som hov­rät­ten an­såg att det in­te fö­relåg nå­gon re­kla­ma­tions­skyl­dig­het och bi­föll käro­må­let. Frågan som HD ha­de att ta ställ­ning till var huruvi­da det fö­relåg en re­kla­ma­tions­skyl­dig­het och, om så var fal­let, om Passagerarna ha­de re­kla­me­rat in­om re­kla­ma­tions­fris­ten.

HD:s be­döm­ning

HD in­led­de med en all­män re­do­gö­rel­se för flyg­pas­sa­ge­ra­res rät­tig­he­ter en­ligt flyg­pas­sa­ge­rar­för­ord­ning­en och kon­sta­te­ra­de att för­ord­ning­en in­te in­ne­hål­ler någ­ra be­stäm­mel­ser om re­kla­ma­tions­skyl­dig­het för flyg­pas­sa­ge­ra­re i nu ak­tu­ell si­tu­a­tion, var­för frå­gan om så­dan plikt fö­relåg skul­le av­gö­ras mot bak­grund av na­tio­nell rätt.

HD re­dogjor­de där­ef­ter för ett stör­re an­tal svens­ka la­gar som in­ne­hål­ler be­stäm­mel­ser om re­kla­ma­tions­skyl­dig­het be­träf­fan­de bå­de dröjs­mål och fel, där­ibland köpla­gen, jor­da­bal­ken, kom­mis­sions­la­gen samt fas­tig­hets­mäk­lar­la­gen. HD be­skrev ock­så de än­da­mål­sö­ver­vä­gan­den som le­gat till grund för re­kla­ma­tions­be­stäm­mel­ser­na, såsom par­ter­nas in­tres­se av att av­veck­la sitt av­tals­för­hål­lan­de, mi­ni­me­ra den even­tu­ellt upp­kom­na ska­dan och säk­ra be­vis­ning. Enligt HD har des­sa än­da­mål­sö­ver­vä­gan­den ge­ne­rell tillämp­lig­het på he­la det kon­trakts­rätts­li­ga om­rå­det och sam­ma än­da­mål­sö­ver­vä­gan­den gör sig gäl­lan­de vid re­kla­ma­tion av så­väl dröjs­mål som fel. Dessa över­vä­gan­den, till­sam­mans med prax­is på oli­ka om­rå­den in­om ob­li­ga­tions­rät­ten, ta­lar en­ligt HD starkt för att det ska an­ses fö­re­lig­ga en all­män re­kla­ma­tions­skyl­dig­het i av­tals­för­hål­lan­den och mot den­na bak­grund lan­da­de HD i den slut­sats som ci­te­ra­des in­led­nings­vis, näm­li­gen att det som hu­vud­re­gel in­om det kon­trakts­rätts­li­ga om­rå­det får an­ses fö­re­lig­ga en all­män re­kla­ma­tions­skyl­dig­het vid dröjs­mål och att rätts­följ­den vid ute­bli­ven re­kla­ma­tion är pre­klu­sion.

Frågan som HD där­ef­ter ha­de att ta ställ­ning till var hur och in­om vil­ken frist en re­kla­ma­tion mås­te ske. HD kon­sta­te­ra­de att i prin­cip al­la la­gar som in­ne­hål­ler re­kla­ma­tions­be­stäm­mel­ser fö­re­skri­ver att re­kla­ma­tion ska ske in­om skä­lig tid. Den när­ma­re in­ne­bör­den av vad som ut­gör skä­lig tid be­stäms av om­stän­dig­he­ter­na i det en­skil­da fal­let. HD fast­slog mot bak­grund av de re­do­vi­sa­de re­kla­ma­tions­be­stäm­mel­ser­na att en re­kla­ma­tion som görs in­om två må­na­der all­tid är in­om skä­lig tid samt, vad gäl­ler flyg­trans­por­ter, att re­kla­ma­tions­fris­ten bör­jar lö­pa från när re­san har av­slu­tats och att en ne­u­tral re­kla­ma­tion är till­fyl­lest. Mot ovanstå­en­de bak­grund blev den giv­na slut­sat­sen att Passagerarna ha­de re­kla­me­rat för sent och käro­må­let ogil­la­des så­le­des.

Kommentar

Avgörandet in­ne­hål­ler rik­ligt med hän­vis­ning­ar till la­gar, för­ar­be­ten och prax­is som täc­ker sto­ra de­lar av det ob­li­ga­tions­rätts­li­ga om­rå­det. Dessa ger ett en­häl­ligt och starkt stöd för HD:s slut­sats. Det in­le­dan­de ci­ta­tet läm­nar in­te hel­ler nå­got ut­rym­me för tvi­vel om slut­sat­sens ge­ne­rel­la räck­vidd; det finns som hu­vud­re­gel en in­om­kon­trak­tu­ell re­kla­ma­tions­skyl­dig­het för den be­rät­ti­ga­de par­ten då den and­ra par­ten be­fin­ner sig i dröjs­mål, vid även­tyr av att den be­rät­ti­ga­de par­ten in­te kan gö­ra på­följ­der gäl­lan­de. HD:s ut­tryck­li­ga an­gi­vel­se om att sam­ma än­da­måls­skäl gör sig gäl­lan­de vid re­kla­ma­tion av dröjs­mål som vid re­kla­ma­tion av fel tor­de in­ne­bä­ra att HD:s slut­sats även äger tillämp­ning på re­kla­ma­tion av det se­na­re sla­get. En så­dan räck­vidd fram­står ock­så som rim­lig.

Avgörandet in­ne­bär ett väl­kom­met klar­gö­ran­de i frå­gan att det fö­re­lig­ger en in­om­kon­trak­tu­ell re­kla­ma­tions­skyl­dig­het som hu­vud­re­gel, och att rätts­följ­den vid ute­bli­ven re­kla­ma­tion är pre­klu­sion. HD har i det så kal­la­de Havsbrisen-målet, som rör ett ska­de­ståndskrav mot ad­vo­kat på grund av på­stådd vårds­lös råd­giv­ning, med­de­lat pröv­nings­till­stånd be­träf­fan­de bland an­nat frå­gan huruvi­da det fö­re­lig­ger re­kla­ma­tions­skyl­dig­het och i så fall när re­kla­ma­tions­fris­ten bör­jar lö­pa samt läng­den av den­sam­ma. Frågan är där­för om det finns an­led­ning att se an­norlun­da på re­kla­ma­tions­skyl­dig­he­ten spe­ci­fikt av­se­en­de råd­giv­nings­tjäns­ter ut­an­för det lag­re­gle­ra­de om­rå­det. Enligt vår upp­fatt­ning tor­de det sak­nas skäl att gö­ra en an­nan be­döm­ning än den HD gör i Flyget till Antalya-målet. Vi ser fram emot att få ta del av HD:s av­gö­ran­de i Havsbrisen-målet och HD:s dom bör kom­ma att med­de­las in­om de när­mas­te må­na­der­na.

Läs mer om do­men här!